Nu står vi utanför Bellmansgatan 7 och mellan 1975 till 1997 låg klubben Bacchus här. Bacchus var hippare och mer elegant än Pedro och hade ett relativt ungt klientel bestående framförallt av män, men också en del lesbiska och en hel del straighta. I garderoben när man kom stod drugan Moder Svea och tog emot och glänste i all sin prakt.
Om Göteborg på 80-talet var en bögknackarstad så var orten jag kommer ifrån värre. I alla fall för mig. Jag var ganska extrovert, gillade att experimentera med kläder och smink och det gick väl inte hem där jag kommer ifrån. Men när jag 16 så köpte jag en Frida-tidning som hade en poster som jag ville ha. Och i tidningen, som ju egentligen var en ”tjej-tidning” så fanns en spalt där folk sökte brevvänner, som man ju gjorde på den här tiden och du, som fortfarande var kille då, skrev att du sökte andra Boy George-fans. Jag svarade direkt och vi fick jättebra kontakt. Så när jag lärde känna dig så öppnades liksom en helt ny värld för mig här i Göteborg. Du hade ett jättestort kontaktnät som jag blev en självklar del i så jag tog ju bussen hit i princip varje helg. Sen när jag var 17 så flyttade jag hit. Och då var vi ju en del på Hellmans café och kanske att vi kunde smita in på Touch nån gång men helst ville man ju gå hit till Bacchus. Och jag lyckades ju smita in några gånger om det var rätt person i entrén eller om en kompis betalde för två och man stod lite i bakgrunden och så.
Men sen till slut så fick jag faktiskt komma in på riktigt. Jag pratade med ägaren, Bosse, och till slut sa han att ”om vi får en påskrift från dina föräldrar att du får vara här så får du komma in. Men du får inte dricka alkohol förrän du fyller 18”. Så då skaffade jag faktiskt det. Mamma skrev på ett papper så då fick jag komma in. Jag vet inte om man kan göra så egentligen. Men det gick i alla fall.
När Bacchus gick i konkurs så startade Patrik Flodin klubben Nemo här i stället och då hade jag redan börjat draga en del. T ex på Park Lane. Det var du och jag – du var den coola och jag var den lite spexiga och så stod vi på bardisken och gjorde t ex Patsy och Edina från Absolutely Fabulous som ju var väldigt stort då. En annan kul grej vi gjorde på Nemo, på bardisken var låten Hairspray, från John Waters-filmen. Vi mimade till låten och så hade vi hårspraysflaskor som vi sprutade ut över publiken. Så alla var ju helt klibbiga efteråt, det var väldigt skoj. Men dom var glada ändå.
