Här ligger det som förut var det offentliga slakthuset och det stod färdigt 1907. Anläggningens exteriör och utformning, som är formade efter det ideal som fanns på den tiden för ett industrisamhälle, är till stor del fortfarande intakta vilket gör att platsen har hög historisk läsbarhet. Den speglar också den industriexpansion och framväxt som skedde under tidigt 1900-tal i Eskilstuna vilket visar att mycket utvecklades, frodades och formades på den tiden. Det finns få exempel på sådana här slakthusområden nationellt, vilket betyder att Eskilstunas slakthusområde är sällsynt i sitt slag. Området runt omkring slakthuset fick sin nuvarande karaktär av gator och kvarter när en ny stadsplan antogs 1931, då var slakthuset redan etablerat i området. Slakthusområdet kan sägas utgöra mötet mellan Munktellstaden och kvarteret nätet som var ett viktigt område för industrin – här förvarades tillverkade maskiner och även vissa industrier höll till på området. Bolinder Munktell spåret gick genom och längs med södra delen av kvarteret nätet, det var ett järnvägsspår som transporterade gods men även personer. Spåret är borttaget men ett stråk för rekreation och promenad längs det gamla spåret skapar en länk till historien, stråket är ut markerat med gula lyktstolpar och löper runt Eskilstuna hela vägen till söder. Nu utvecklas nätet till ett bostadsområde, och planer på slakthusområdet är också igång. Utvecklingen av slakthusområdet handlar mycket om att hitta en användning och anpassning av de gamla byggnaderna som ser till dagens behov så att de kan stå kvar. Också det rumsliga samspelet spelar roll, det småskaliga och byggnadernas placering berättar en historia och måste få en central roll i den framtida utvecklingen. Läsbarheten ligger i helheten.
